Österlenhäxan

Folk tycker olika om olika saker och det tycker jag är okej.
Det finns nog ingen som tycker och tänker exakt som jag gör, men jag bryr mig sällan om det.
En devis jag försöker leva efter är; Gör vad du vill men såra ingen.
I det ingår för mig att aldrig medvetet såra någon och att inte heller tvinga någon till något som går emot deras natur.
Jag försöker även att hålla mig till att aldrig säga något om någon som jag inte klarar av att säga ansikte mot ansikte till den personen det gäller.
Det handlar om respekt.
Respekt för andra och respekt för mig själv.
Med den grundtanken betraktar jag oftast bara vad jag ser och hör och tar sällan illa upp.

Det händer dock ibland att jag bryr mig.
Igår var en sådan gång.
Jag fick höra att en jag tidigare betraktat som en väninna ifrågasatte hur jag kan ta betalt för det jag gör.
Denna inställning har jag hört tidigare och jag tycker att den är oerhört märklig.
Hur kommer det sig att vissa människor anses ska arbeta gratis?

De som tycker så har oftast själva ett arbete som genererar lön.
En lön som kan betala mat och uppehälle.
De ger alltså sin energi i utbyte mot annan energi vilket ses naturligt för dem.
Så gör även jag.
Det är nämligen så att jag också vill äta och leva.
Därför ber jag om pengar mot det jag ger.

Ja men du har ju en gåva, den kan du ju inte ta betalt för?
Va?
Jag, precis som du, föddes medial och med en helande förmåga som jag har utvecklat genom utbildningar och kurser på olika vis för att bli bättre och bättre.
Det är nog inte fel att påstå att jag lagt ned 150.000:- på dessa utbildningar genom åren om det ens räcker.
En del av mitt hem är avsatt för att ta emot klienter, gäster och elever.
Jag ger av min energi och tycker att även jag har rätt att få energi tillbaka för det jag ger.

I mina grupper bjuder jag på fika och frukt, jag tänder ljus och tillhandahåller block, pennor, möbler, toalett, el och allt vad som behövs för att alla ska trivas.
Hade jag inte kunnat ta betalt för detta hade jag inte kunnat hålla dessa grupper eller konsultationer över huvud taget.

Personligen har jag begränsad energi efter en trafikolycka för 21 år sedan.
Därför är jag idag sjukpensionär och arbetar endast i mån av ork och betalar både skatt och moms på varje krona som jag får.
Ändå finns det alltså människor som anser att jag ska göra det jag gör helt gratis?
Jag vet inte ens hur en frisk människa med så kallade gåvor skulle orka ge av sig själv hela tiden utan att vilja ha en gengåva som tack.

Det intressanta är att jag aldrig får höra detta ansikte mot ansikte utan det sägs bak ryggen.
Just sagda väninna har sagt sig tycka det var fullständigt självklart att jag skulle ta betalt för mina tjänster inför mig, men nu säger hon alltså annat till andra.
Själv har hon en annan sorts gåva som hon gladeligen tar betalt för.
Med all rätt tycker jag.
Men jag förstår inte skillnaden mellan hennes gåva och min.
Vi är alla bra på något och vi har alla vissa basala behov som kostar pengar.
Vårt samhälle är uppbyggt med pengar som bytesobjekt och därför tar jag betalt.
Dock händer det att jag inte gör det av olika skäl.

Idag har jag gått och funderat rätt mycket på detta.
Vad är det kunskaper och tjänster anses vara gåvor där man inte får ta betalt?
Bör en vårdande person som arbetar på sjukhus få lön?
Ska en barnkär person inte kunna ställa upp gratis på dagis?
Han som är så tekniskt begåvad och som född till att meka bil, varför ska han avlönas?
Hon som är så rättvisetänkande ska väl kunna arbeta som advokat bara för sakens skull, vadå arvode?
I min värld blir detta väldigt underliga värderingar och tankegångar.

Så visst händer det att jag bryr mig.
Igår var en sådan gång.