Försök aldrig gå igenom säkerhetskontrollen med vandrarstavar i handbagagetHalv 6 på morgonen blev vi avsläppta på Kastrup. I den där nya Kiss and Fly-filen under garaget bredvid utrikesterminalen. Jag gick diskret därifrån med avskedsscener fick utspelas som de ville. 

Terminalen verkade ovanligt full med människor och köerna var långa. Marie och jag hade inget bagage att checka in så vi traskade direkt upp för trappan med våra boardingkort. 

Så småningom var vi igenom den skandinaviska säkerhetskontrollen utan trubbel och fick gå och gå och gå innan vi slutligen kom fram till gaten allra längst bort till Ryanairs flygplan. Jag visste inte att Kastrup var så stort…

Som tur var fanns det fik längst där borta oxå så vi hann få i oss lite frukost innan det var dags att sätta oss på planet. 

Surrealistiskt. I månader har förberedelserna varit igång för denna vandring och ”plötsligt” är det dags 😃

Trots försenad avgång kom vi fram i god tid till Luton där vi smidigt gled ut från terminalbyggnaden och tog transferbussen till Stansted från busstationen precis utanför. Trevliga chaufförer pekade ut varifrån just vår buss skulle gå. 

”Bussarna till Stansted går från H eller J”

Och där stod den, tydligt markerad. Stansted. En och en halv timme senare står vi förväntansfulla vid nästa säkerhetskontroll. 

Plopp. Min lilla väska åkte bakom för att genomsökas. Visst ja. Glömde ju ta ut den lilla påsen med vätskorna. 

Men när den stora väskan åkte bakom TVÅ gånger anade jag oråd…

Vandrarstavarna som Ryanair sagt kunde gå med om de fick plats i handbagaget plockades nu upp och klassades som farliga vapen. Mina dyra älskade vandrarstavar!

Fick veta att om jag behövde dem för att gå och hade använt dem direkt så hade de gått igenom men inte när de låg i väskan. Lite absurt men vad gör man? Jo jag fick hjälp av en trevlig kille att ta väskan och med fart speeda ut till incheckningsdisk nummer 1 som snart skulle stänga för att betala 30 pund. 

Sedan vidare till nästa för att få en tagg. Så till Bag-droppen och lämna ifrån mig väskan. 

”Har du något farligt i bagaget?”

”Ja ett par vandrarstavar”

Det skulle jag inte ha sagt märkte jag… Hon tvekade med handen på väskan och tittade uppfordrande på mig. Jag fick förklara som det blivit och – puh… – kunde gå vidare. Man ska nog inte skämta om sådant… Sedan iväg till Fast lane insläppet där mitt boardingkort larmade. 

”Jag har varit på date”

Sa jag och pekade på min eskort. 

”På date med den där?”

Mannen i insläppet såg chockad ut. Ja ja. Igenom kom jag i alla fall, trots min risiga humor. Så med viss puls och förhöjd kroppstemperatur förenades jag med Marie, Maria och Robert för vidare färd mot den fantastiska staden Santiago de Compostela. 

Många timmar senare stupade vi i säng på härbärget Meiga, mätta och nöjda. Nu är det bara resten av äventyret kvar…