Det blir lite lustigt för mig som är chaufför att stanna här och där längs leden och gå och möta gruppen. Många undrar och pekar; ”Går du inte lite fel nu? Santiago ligger däråt!”

Jag stirrar förvånat och svarar; ”Nä, är du säker?” eller ”Jag går fram och tillbaka varje dag!”

Och det gör jag ju kan man säga. Möter upp och vänder. Kollar hur alla fötter mår och så där. Än så länge mår fötterna bra, det är nu den andra gruppens första dag så det har inte hunnit hända så mycket. Endast en ryggsäck som fick skjuts eftersom den inte sitter bra. Så nu blir det lite lättare. 

Det är lite klurigt med kartor och sträckor. Dagens etapp från Sarria till Portomarin sägs enligt vår karta vara 22.1 km. Frågar du folk så säger de allt från 22 till 28. Vi tror på 28 eftersom denna sträcka tog cirka 11 timmar förra veckan. Backig och varierande är den i alla fall så det förslår. Allt är så grönt och lummigt. Kanske den vackraste dagen till och med. Förutom vädret som varit allt från sol till regn. Lite skönt med svalka faktiskt. 

Lite lustigt känns det att ha lämnat förra veckans underbara människor som vi under veckans delade upplevelser kommit så nära. Plötsligt är de inte längre här. Jo. I hjärta och sinne men inte rent fysiskt. Men lika intressant är det att se hur gruppens dynamik förändras av nya härliga människor. Alla dessa fantastiska möten längs de gula pilarna. Det är halva vandringen.