Österlenhäxan

Yule, vintersolståndet eller Julen

Under hela min uppväxt så trodde jag att julen hade med Jesus födelse att göra, men det har den ju inte alls. Idag pekar mycket på att om Jesus från Nasaret ens fanns så var han varken född år 0 eller den 24:e december. Det är helt enkelt bara ett av alla steg som de kristna tog för att få hedningarna att ansluta sig till ”den nya tron”.

Här uppe i Skandinavien var vi asatroende fram till kristnandet som började ta fart på allvar från början av 1000-talet. Vi hade våra offerlundar – ofta med hagtornsträd – där vi dyrkade våra gudar och firade våra högtider.
De kristna byggde därför sina kyrkor på platsen där vi redan samlades och ändrade bara formen på ceremonierna som försigick där.
Se gärna efter om du finner rester av våra gamla hagtornslundar i närheten av medeltida kyrkor…

Våra största högtider har med sol och måne att göra. Detta är naturligt för folk som lever beroende av årstidsväxlingar för att överleva. Vi tackade våra gudar för lyckosam skörd och försökte blidka dem när det gått fel för att turen skulle vända. Att solen höll sig borta under en del av året och kom tillbaka för värme och tillväxt var definitivt något som var viktigt. Därför firade vi bland annat Yule.

Yule är en av de mindre högtiderna i det hedniska årshjulet och inträffar vid vintersolståndet som infaller runt den 21:a december.  Nu vänder solen åter och dagarna blir allt längre fram till sommarsolståndet då det vänder igen. Tänk att det redan i juni faktist blir mörkare, då har ju sommaren knappt börjat tänker jag! Hm…

Det var dock inte bara vi här uppe i norr som vi firat sol och måne på olika vis.
En sägen talar om Nimrod som anses som var ättling till Noa och grundare till det babyloniska och det assyriska riket. Han sågs även vara en solgud.
Nimrod dödades av Guds profeter och hans änka Ishtar (även kallad Ester eller Semiramis) sägs då ha blivit befruktad av solens strålar och födde sonen Tammuz den 25:e december.

En annan sägen berättar om en gammal iransk gudom; Mithra. Hans koppling finns bland annat även till den indiska guden Mitra och den romerske gudomen Mithras och troligen är det som med viskningsleken att något som sägs i någon annas öra ändrar form och förändras i nästa version och så vidare. I någon av formerna sägs han i alla fall ha fötts den 25:e december och därför firade man honom detta datum.

I det antika Rom ärade man även guden Saturnus – jordbrukets gudom – med stora orgier från den 17:e december och flera dagar framåt.

Myterna varierar – som alltid – från kultur till kultur över jorden. Det intressanta, tycker jag, är att försöka finna ursprunget till företeelser och bortse från dagens kommersiella vinkling.
De flesta vet att den rundmagade, rödklädde tomten är en ”uppfinning” av Coca Cola, men färre vet varför vi egentligen har en högtid nu i slutet av december. Vet du till exempel varför vi förr satte ut sädeskärvar runt jul? För att fåglarna ska få mat? Jo, det är väl en del av det hela, men jag vill gärna tro på myten som säger att det var för att ge Odens häst Sleipner mat när vår store asagud red förbi för att driva mörkret på flykten.

Så ställ gärna ut gröt till gårdstomten, sätt ut en yulekärve till Sleipner (eller fåglarna för den delen) och hjälp oss ropa tillbaka solen nu till Solvändan den 21:a december. Sedan kan du äta julskinka (Särimners gåva till de hungriga) och annat festmat och mysa med dina närmaste så mycket du önskar. Det ligger ändå en glädje i att ljuset nu ska komma åter, eller hur?

God Yule!