Österlenhäxan

När jag var ung och frisk i min kropp så sportade jag en del.
Jag tyckte om att svettas och träningsvärk på något perverst vis. 🙂
Förutom ridsporten, som var det mest frekventa jag sysslade med, så tyckte jag om att prova olika sporter.
En del provade jag bara en gång, annat gjorde jag en period.
Så är det fortfarande, jag är nyfiken och gillar att prova olika saker men det är inte säkert att jag tar det till mig.
Inget konstigt i det.

Jag tror att alla människor mår bra av att röra på sig på något vis.
Men då är det viktigt att det inte känns som ett tvång utan att man trivs med det man gör.
Åtminstone fungerar jag så.
I flera år höll jag på med Yoga och Pilates, men så en dag var det helt enkelt inte roligt längre så jag slutade.
För att min självdisciplin ska fungera så måste jag tycka om det jag gör.
Och naturligtvis klara av det.

För 20 år sedan förändrades mitt liv då jag blev påkörd bakifrån och skadade nacken.
Ledband skadades och några disker ligger och trycker mot ryggmärgen.
Idag sitter mitt huvud löst och vickar och jag lever med ständig smärta så därför har jag tvingats lära mig att välja vad som är värt att göra.
Vissa saker är i min värld inte värt att må dåligt av.
Andra saker får själen att må så bra att kroppen måste ta smällen.
Och det är jag som själv måste välja vilka de sakerna är.

Jag älskar fortfarande att röra på mig men de där svettiga, tuffare sporterna har fått vika undan.
Visst sitter jag ibland på en häst, men jag rider inte längre regelbundet.
Risken att skada mig fatalt om jag blir avkastad är jo oxå ett dilemma.
Men hästarna är ändå något speciellt för mig så det händer någon enstaka gång att jag provar igen.

Men jag kan gå och det gör jag gärna.
Jag ger mig ut på kortare och längre vandringar här och där för själens skull.
Gärna på vackra platser som Island, Bergslagen norra Spanien och andra natursköna omgivningar.
Simning är ännu en sak jag tycker om.
Men eftersom min nacke är som den är så har jag anpassat mig till att simma varannan längd bröstsim och varannan på rygg med armarna lugnt sprattlande längs sidorna.
Jo, jag är långsam och ser väl mindre simkunnig ut, men då får det ju vara så 🙂

Valen gör jag hela tiden av mina personliga skäl.
Prioriteringarna är mina.
Och jag anpassar mina val efter mitt mående och de möjligheter som finns.
I början blev jag ifrågasatt mycket, både av systemet och av andra människor med åsikter som egentligen endast var anpassade efter deras egen värld.

Det är oftast med välvilja folk tycker och säger en massa saker, men det är lätt att glömma individens önskemål.
Jag stod på mig och idag känns det som om jag i stort sett kan välja bara utifrån mig själv och ingen annan.
Så borde det kunna få vara för alla människor.

Om det inte känns så för dig så fundera på vad du kan göra för att förändra din situation.
Och framförallt; om du känner att du verkligen vet vad som är bäst för dig så var envis och ge inte upp!
Världen är full av tappade sugar, bli inte en av dem.