Det händer att jag får frågan om jag som häxa och asatroende kan tro på änglar.
Som om asar och änglar inte kan finnas samtidigt.
Åtminstone inte i samma verklighetsuppfattning.

Någon sa en gång; Man måste tro på Gud för att se änglar.
Men jag tror ju på gudar!
Och att gudomligheten bor i allt och alla.
Så varför ska jag inte tro på änglar?

För en del år sedan gick jag igenom en jobbig och hotfull situation.
Jag visste inte riktigt hur jag skulle klara av att hantera den.
Olika tankar höll mig vaken om nätterna – oro för våld, rädslor för ekonomisk ruin osv.
Det fanns inget realistiskt för mig att hålla mig till.
Då tänkte jag på alla gånger jag hört människor berätta om änglar och mirakel.
Alltid när jag lyssnade på dem så tänkte jag: ”Vad underbart för dem att de känner att det är verkligt”
Men jag var långt ifrån säker på att det var annat än bara en tro.

I den situationen jag befann mig tänkte jag att ”Det finns ju ändå inget att förlora”
Så jag bad.
Varje natt när jag lade mig sände jag mina tankar till en plats jag inbillade mig att änglar kunde finnas på.
Mina innerliga önskningar om hjälp ur det svåra jag hade omkring mig sträckte sig långt utanför mig själv.
Natt efter natt, dag efter dag.
Frågor, tankar, böner, ett försök till kärlek till något osynligt.

Tiden gick och saker förändrades så sakteliga.
Det jag gick igenom blev inte våldsamt och ekonomin blev långsamt lite bättre.
Allt som jag önskat började manifestera sig.
Mina drömmar gick i uppfyllelse en efter en.
Faktum är att de gör de ännu!

Men vad har det med änglar att göra?
Jo, så här var det;
När allt ställde sig på ända efter nio månader av trägna böner så skickade jag en enorm tacksamhet till krafterna utanför mig som hjälpt mig på vägen.
Och då…
Då lystes rummet plötsligt upp mitt i mörka natten.
Och där stod stora ljusvarelser omkring min säng.
Känslan som fyllde mig den gången går egentligen inte att förklara närmare än att kalla det för ”Bliss”.
Av någon anledning känns det engelska ordet för välsignelse starkare än det svenska för mig.
Mitt hjärta var som om det kunde explodera av kärlek och tacksamhet.
Och något mer.

Den gången förstod jag – änglar finns.

Men det tog inte slut där.
Många gånger efteråt har jag haft möten med dessa fantastiska energier.
Jag har till och med fått hälsa på i deras dimension.
Där är så vackert och fridfullt och det som är mest slående är de otroliga färgerna.
Som om allt ser ut som här, men i skira akvarellfärger på något vis.
Fullt av färger!

Varför skrev jag detta just nu, tio år senare?
Jo.
Jag såg precis två underbara filmer – Heaven is for real och Miracles from heaven.
Och därigenom har jag förstått att det är många fler än jag som har upplevt änglarnas dimension med dess känsla och fantastiska färger.
Många.
De där som för många år sedan berättade om sin tro på änglar och mirakel hade rätt.
Det var inga fantasier.
Jag vet det idag.
Och nu vågar jag berätta om det fast jag vet att inte alla kommer att tro mig.
Så är det.