Det finns så många minnen efter alla dessa fantastiska vandringar som jag varit med om. Så många känslor att gå igenom. Allt som passerar, inom och utanför.

Som när jag och min vän Jaffer satt med våra fötter i Herbons heliga klosterdamm och smutset på vattnet skingrades när jag bad orginalbönen. ”Du har en gloria omkring dig!” sa Jaffer förundrat. Då upplevde vi en helig känsla och dagen efter var hans onda fötter läkta.

Eller den gången jag vände mig om i katedralen och fick återse Katarina från högstadiet efter 40 år med återkommande funderingar om vad hon gjorde idag. Och där satt hon i bänkraden bakom mig bland tusen andra pilgrimer.

Många underbara, djupa samtal med min älskade son längs vandringen som avslutades i Rom. Maten, vyerna, upplevelserna vi alltid kommer att minnas med kärlek och glädje.

Och så nu de senaste minnena då jag och ”smurfarna” delade många skratt, underbar mat och magiska stunder längs caminon; Benitos pilgrimsmusslor och tokigheter i Caldas de Reis, trollkarlarna Mago Pirú och Magic Owy på baren i Redondela, vyerna vid de fria hästarna i bergen och havet som slog mot klipporna i Muxia.

Så många magiska stunder längs vägen. Vägen som är som livet. Fullt av magi om du bara ser dig omkring. Ständigt är jag så taxam. Innerligt.

🙏🏼❤️🙏🏼