Vägar som leder vidare

Den 6 augusti, 20186 augusti, 2018 Av Shaeeni Livsval, VandringLämna en kommentar

2016-08-23-08-01-12

När jag var ung var jag snabb, aktiv och väldigt på.
Jag löpte i skogen, galopperade på hästar och agiterade mina åsikter i debattinlägg i tidningar och trodde att jag kunde förändra världen uppifrån lixom.
Trodde faktiskt jag ville bli politiker.
Nu är jag inte lika ung och snabb längre men jag tror fortfarande på att världen går att förändra.
Fast mera inifrån snarare, mera som ett frö som får chansen att gro och växa.
Det blir nog mera stadigt då.

För det första tänker jag att förändringen måste börja inifrån.
Inifrån mig själv till att börja med.
Och några av mina sätt att göra detta är vandring, kontemplation och meditationer.
Som nu när jag snart ger mig av till Spanien igen på en av dessa återkommande vandringar.
Nu har jag dessutom valt att dela den med andra.
Denna gång är vi 9 stycken som tillsammans ska njuta en del av den portugisiska vägen från Tui till Santiago de Compostela i det mytomspunna Galicien.
Under denna vandring tror jag att vi tillsammans både kan förändra det vi önskar i vårt inre såväl som i det yttre.

Och så Heimdalls Prästinneorden.
Den plattformen känns som mitt största försök att hjälpa andra att få sina inre frön att växa, att öppna upp sin egen potential och växa.
Är det något jag älskar så är det just att se andra öppna upp, glädjas och att växa.
Det finns nog inget roligare!

Vad är då Heimdalls Prästinneorden?
Jo, här utbildar jag prästinnor.
Inte bara kvinnoprästinnor utan även män; präster, magiker eller vad de nu själva vill kalla sig.
Här utvecklar vi verkligen den inneboende kraft vi har.
Jag tror nämligen att vi alla bär gudomen inom oss och att det är meningen att vi ska inse detta för att blomstra.
Jag tror faktiskt att Du är fantastisk. Och Du. Och Du. Och Jag.
Ja, jag tror att vi alla är alldeles Magiska och att om vi väcker denna Magi så ÄR det möjligt att förändra världen till det vi önskar att den skulle vara.

Vi har alla olika vägar att komma fram till just den Magi som skapar vår livsväg.
Min väg går bland annat på spanska vägar till en helig stad samtidigt som jag vandrar med asarna i nära sällskap.
Det är för mig inget motsatsförhållande, bara olika yttringar av samma kraft.
Så vad är Din väg och hur hämtar du Din Magi?
Gör det du behöver för att få Ditt inre frö att växa.
Du är Magisk.
Glöm aldrig det.

2016-08-24-09-07-04

Det efterlängtade lugnet

Den 18 september, 2016 Av Shaeeni Livet, Livsval, VandringLämna en kommentar

Ibland går livet fort.
Väldigt fort.
Det kan vara både skojigt och jobbigt.
Och även om livet är fyllt av rolor så blir det till slut stressigt och jobbigt oavsett vad.

Jag har alltid varit en person som önskat dygnet hade 100 timmar för att hinna med allt som finns att göra.
En del kallar det ADHD.
Andra kallar det livslust eller obotlig spunk.
I alla fall så blir behovet av lugn väldigt påtagligt till slut.
Särskilt som jag ju lever med en funktionsbegränsning efter min trafikolycka.
Det själen vill är inte alltid bra för kroppen.
Inte heller för omgivningen. Fråga min familj….
(Nej, gör inte det förresten :-))))

Nu har jag i alla fall en hel hoper lugn inom mig som är så skön att luta sig tillbaka mot.
Som en själslig sacosäck att slappna av i.

För knappt två veckor sedan kom jag hem från min senaste pilgrimsvandring till Santiago de Compostela i nordvästra Spanien.
Min önskan inför den var just att finna lugnet.
På fjärde dagen infann det sig.
Så skööööööönt.

Detta var min fjärde egna vandring till Santiago.
I övrigt så har jag ju börjat med gruppvandringar då jag assisterar andra vandrare.
Då är deltagarna i fokus.
Nu var det min tur.
Detta fantastiska i att bara vandra i egen takt med allt vad som rör sig i tankar, kropp och känslor.
Att få känna in sig själv i det att man tar sig fram till en plats att äta och sova med det allra nödvändigaste på ryggen.
Att äntligen få lyssna färdigt på sig själv.

De första dagarna sa det inre mest saker som: ”Aj, oj, hoppsan, du borde banne mig ha tränat mer innan du tog dig an den här utmaningen!”
”Jisses vilken himla uppförsbacke! Och nedförsbacken därefter var ju inte nådig för knäna…”
”Himlar vad hett det är! Pust, stön, stånk…”
(35-40 grader är inte alltid helt behagligt…)
”Varför utsätter jag mig för detta…”
Ja, de gamla vanliga pilgrimstankarna dök upp nu också 🙂

Så på fjärde dygnet hade kroppen börjat anpassa sig och det som låg på djupet började bubbla upp.
Tankar och känslor som inte alltid hinns med att uppmärksammas.
Saker som nu får tid att verka färdigt.
Upprördhet som får lägga sig till ro.
Oro som får stillas.
Sorg som istället lägger sig som en qram runt själen.
Det var en underbar vandring.

Som vanligt blev det även många fantastiska möten med andra vandrare.
Att få höra andras berättelser är alltid lika berikande.
Just denna vandring skilde sig en del från de tidigare eftersom jag nu valt att gå den tuffaste av lederna mot pilgrimshjärtat i Spanien – el camino Primitivo.
Utmaningen låg både i lite längre dagsetapper och fler stigningar och nedförsbackar i tuffare terräng än de övriga.
Därav var det fler unga människor som vandrade än till exempel på camino Francés eller camino Portugues.
Jag uppfattade det som att de allra flesta var mellan 18-35.
Faktum var att min reseqamrat Jaffer med sina 70 år nog var äldst av alla vi stötte på.

Nu har jag varit hemma i nästan två veckor, men vandringen fortsätter att leva i mig.
Jag drömmer att jag vandrar.
Lugnet i mig lever kvar.
Känslan av att självklarheterna kommer att komma i sin egen takt utan att jag behöver tänka ut något.
Lyckan över livet och tacksamheten för allt jag har möjlighet att uppleva.
Då, nu och framöver.
Det är alltid mina eget val som leder vägar.
Om inte annat så är det mitt alldeles egna val hur jag ska se på allt som händer mig som gör den stora skillnaden.
Precis som när den stora uppförsbacken känns oländig och tung och jag prövar hjärnan genom att intala mig själv: ”Detta är egentligen en nedförsbacke”
Och genast kändes stegen faktiskt lättare!!

Livet är fullt av uppförsbackar och nedförslut.
Det gäller bara att moderera farten och se det hela från den ljusare sidan.
Då blir allt så mycket härligare.
Carpe Vitam

Respekt v/s Självrespekt

Den 10 april, 2016 Av Shaeeni Livsval, SanningLämna en kommentar

Det är inte alltid lätt att bara göra sådant man känner att man kan stå för.
Ibland måste man kanske ta ett jobb man inte trivs med eller rentav känner moraliskt motstånd mot att utföra.
Så som arbetsmarknaden ser ut idag så måste en del ta jobb de inte alls känner för av olika anledningar.
Det får nog ingen att må bra.

Jag minns en period i mitt liv då jag sökte olika arbeten och bland annat hamnade som säljare.
Vi sålde brandskydd, vilket jag inte alls hade något emot.
Produkterna vi sålde var det ju knappast något fel på, men sättet vi lärde oss att ”pumpa in” fler saker än vad kunden behövde gick stick i stäv med reglerna mot högtrycksförsäljning.
Vi säljare uppmanades att sälja oavsett allt.
En av mina kollegor kom in i en etta med både brandvarnare och brandsläckare och ansåg att det räckte.
Hon fick skäll av chefen som ansåg att ”eftersom kunden uppenbarligen var köpvillig så kunde du lätt ha kränkt på honom fler!”

Behöver jag säga att jag slutade snabbt?

Ett jobb är ett jobb och jag har arbetat med allt från att städa, fabriksarbete till personlig utveckling och hälsa.
Gränsen för mig går vid att göra något som går stick i stäv med det jag tror på.

Jag läste en artikel i DN skriven av en reporter om hennes inställning till Harmoniexpo i Solna.
Denna reporters åsikt var uppenbar; Alternativterapier och mediumskap var en ypperlig chans för människor att lura andra.
Dessvärre finns det en sanning här.
Inom alla områden finns det människor som vill sko sig på andras bekostnad och min yrkeskår är dessvärre inte heller förskonad från folk som borde ha sysslat med något helt annat.

Artikeln i sig var intressant att läsa och jag lyssnar gärna till vad en skeptiker har att säga.
Utan skepticism finns det ingen självsanering.
Jag är faktiskt själv både skeptisk och ifrågasättande även om det finns människor som tvivlar på det eftersom jag arbetar som häxa och medium.
Men hade jag inte varit skeptisk så hade jag heller inte kunnat förbättra mitt arbetssätt.
Och för mig är det viktigt att hela tiden försöka utvecklas och då måste jag ständigt fråga mig själv om det jag gör är rätt och riktigt.

Det som gjorde mig lite beklämd när jag läste artikeln – som verkligen tog upp en viktig aspekt! – var att synen på sökarna var i princip lika illa som synen på terapeuterna.
Här saknar jag respekten för alla dem som tror annorlunda än man själv.
Hur vet man egentligen vad som är rätt och riktigt?
Egentligen kan man endast utgå från vad som känns riktigt för en själv.
För någon annan kan det kännas helt annorlunda och vem är jag att säga att den och den har fel och den och den har rätt?
Här kommer jag än en gång tillbaka till att vi alla måste göra det som känns rätt för oss själva.
Det har med självrespekt att göra vilket egentligen är den viktigaste formen av respekt.

I oroliga tider blir, naturligt nog, sökarna fler.
När människor känner sorg, rädsla och vilsenhet försöker många finna stöd på olika vis.
Då är man sårbar.
Exempel som togs upp i artikeln var bland annat att medium utnyttjar människor i sorg.

Jag kan förstå hur hon tänker.
Fast själv känner jag inte så.
Personligen tycker jag att jag har en möjlighet att hjälpa människor i sorg genom att förhoppningsvis öppna kommunikationen mellan klienten och dennes saknade anhöriga.
Min inställning baserar sig ju då på att jag tror på det jag gör, att andevärlden finns och att jag de facto har en förmåga att vidarebefordra vad de har att säga till klienten.

Nu backar jag igen till huvudtemat som jag så ofta kommer till; Respekt.
Vi måste alla börja med oss själva, vi kan aldrig ändra någon annan.
Samma gäller för respekt.
Har jag självrespekt har jag möjlighet att respektera andra, annars blir det svårt.
Allt arbete börjar inifrån.
Och ingen annan kan göra det åt mig.

Varför kallar du dig häxa?

Den 7 januari, 20167 januari, 2016 Av Shaeeni Häxor, Livsval, Olikheter, SanningLämna en kommentar

Jag får ibland frågan; ”Varför kallar du dig häxa?”
Mitt kortaste svar är; ”För att jag känner mig bekväm med det”

Det finns människor som tycker att ordet häxa känns negativt, elakt, otäckt – ja rent av satanistiskt.
Så finns det människor som likställer häxor med shamaner, örtkunniga och andra som bär på gammal kunskap.
Jag tänker som de sistnämnda.

För mig är häxan någon som värnar just gammal kunskap.
Förr var ju häxorna de som hjälpte när ingen annan råd fanns, de som kunde saker om växter och magi som inte alla kände till.
De som hade kontakt med andar och väsen.
För mig har inte det förändrats.

Är häxor onda?
Visst finns det häxor som har onda avsikter likaväl som det finns människor som drivs av ondska.
”Häxor är ju oxå mänskor” *nynnar på FablernasVärld-sången*
Magi är magi vare sig den är svart eller vit precis som tankar och handlingar kan vara konstruktiva eller destruktiva.
Ljus och mörker finns i oss alla.
Man väljer helt enkelt vilket man vill ska växa.

Så som jag tänker är allt karmatiskt, eller som wiccaner säger; ”Allt kommer tillbaka trefalt”
Väljer jag att göra gott så kommer gott tillbaka, väljer jag att göra ont så…
Ja, så enkelt är det för mig.
Därför gör jag så gott jag kan med att leva på ett sätt som jag känner är konstruktivt, rätt och riktigt.
Då känner jag mig bekväm med att tro att jag ska få ha det bra.

Jag träffar ibland på skeptiker som öppet säger att de tror att sådana som jag är charlataner och att vi försöker sko oss på folks osäkerhet och olycka.
Det är inte konstigt att folk kan tänka så.
Det finns människor i alla läger som försöker utnyttja andra för sin egen fördel.
Men jag tror att det stora flertalet av oss är precis tvärtom; vi vill hjälpa.
En äkta wiccan tänker ju att allt kommer tillbaka.
Alltså går det inte att leva ett bra liv genom att lura andra.

Jag kan bara gå till mig själv – Jag är en dålig säljare.
Jag kan inte tänka mig att sälja något jag inte tror på.
Jag kan inte göra något som jag känner att jag inte kan stå för.
Om jag känner att det jag gör inte är bra nog så låter jag hellre bli.
När jag märker att energin i något jag gör inte längre känns bra så tar jag paus eller slutar helt.
Det är mitt sätt att värna mig själv och min energi.

Häxan är för mig en person som står för vem hon/han är oavsett vad andra tänker.
Häxan går sin egen väg.
Häxan är en hjälpare med en vilja att stå i kontakt med hela universums samlade kunskap för att utveckla sig själv och andra.
Det är inte en enkel väg och ingen man väljer om man är rädd att möta motstånd, spott och spe för det kommer man att möta.
Jag säger inte att jag är immun mot sådant, men jag försöker se igenom belackarnas elakheter för att förstå deras behov av att degradera någon som inte tänker som dem.
Det säger mer om dem än om mig.

Jag tycker att häxor är bra.
Men jag tycker även att skeptiker är bra.
Är vi bara stora nog att ha respekt för varandra så kan saker bara bli bättre.

Om att göra sina egna val

Den 27 mars, 2015 Av Shaeeni LivsvalLämna en kommentar

När jag var ung och frisk i min kropp så sportade jag en del.
Jag tyckte om att svettas och träningsvärk på något perverst vis. 🙂
Förutom ridsporten, som var det mest frekventa jag sysslade med, så tyckte jag om att prova olika sporter.
En del provade jag bara en gång, annat gjorde jag en period.
Så är det fortfarande, jag är nyfiken och gillar att prova olika saker men det är inte säkert att jag tar det till mig.
Inget konstigt i det.

Jag tror att alla människor mår bra av att röra på sig på något vis.
Men då är det viktigt att det inte känns som ett tvång utan att man trivs med det man gör.
Åtminstone fungerar jag så.
I flera år höll jag på med Yoga och Pilates, men så en dag var det helt enkelt inte roligt längre så jag slutade.
För att min självdisciplin ska fungera så måste jag tycka om det jag gör.
Och naturligtvis klara av det.

För 20 år sedan förändrades mitt liv då jag blev påkörd bakifrån och skadade nacken.
Ledband skadades och några disker ligger och trycker mot ryggmärgen.
Idag sitter mitt huvud löst och vickar och jag lever med ständig smärta så därför har jag tvingats lära mig att välja vad som är värt att göra.
Vissa saker är i min värld inte värt att må dåligt av.
Andra saker får själen att må så bra att kroppen måste ta smällen.
Och det är jag som själv måste välja vilka de sakerna är.

Jag älskar fortfarande att röra på mig men de där svettiga, tuffare sporterna har fått vika undan.
Visst sitter jag ibland på en häst, men jag rider inte längre regelbundet.
Risken att skada mig fatalt om jag blir avkastad är jo oxå ett dilemma.
Men hästarna är ändå något speciellt för mig så det händer någon enstaka gång att jag provar igen.

Men jag kan gå och det gör jag gärna.
Jag ger mig ut på kortare och längre vandringar här och där för själens skull.
Gärna på vackra platser som Island, Bergslagen norra Spanien och andra natursköna omgivningar.
Simning är ännu en sak jag tycker om.
Men eftersom min nacke är som den är så har jag anpassat mig till att simma varannan längd bröstsim och varannan på rygg med armarna lugnt sprattlande längs sidorna.
Jo, jag är långsam och ser väl mindre simkunnig ut, men då får det ju vara så 🙂

Valen gör jag hela tiden av mina personliga skäl.
Prioriteringarna är mina.
Och jag anpassar mina val efter mitt mående och de möjligheter som finns.
I början blev jag ifrågasatt mycket, både av systemet och av andra människor med åsikter som egentligen endast var anpassade efter deras egen värld.

Det är oftast med välvilja folk tycker och säger en massa saker, men det är lätt att glömma individens önskemål.
Jag stod på mig och idag känns det som om jag i stort sett kan välja bara utifrån mig själv och ingen annan.
Så borde det kunna få vara för alla människor.

Om det inte känns så för dig så fundera på vad du kan göra för att förändra din situation.
Och framförallt; om du känner att du verkligen vet vad som är bäst för dig så var envis och ge inte upp!
Världen är full av tappade sugar, bli inte en av dem.

Österlenhäxan

Kategori: Livsval